Arbetslös tärande eller den nya tidens medborgare
I dagens debattsidor i Aftonbladet skriver Anders Wetterholm om sin situation som arbetslös och 50+. Utan att på något sätt vilja förminska den utsatthet Anders känner eller hans kompetens så undrar jag om han någonsin kommer att få ett jobb.
Inte för att han är lat eller felutbildad utan för att han helt enkelt inte behövs på arbetets marknad. Genom den tredje industriella revolutionen har vi kommit så långt att alla inte behöver ett arbete för att försörja oss med vad vi har behov av. Konsekvensen av detta blir just arbetslöshet. Samtidigt så passar kapitalet på att använda denna arbetslöshet till att pressa löner och arbetssituationen nerråt för de som har ett arbete. Situationen är inte hållbar om vi fortsätter att anse att vårt arbete är väsentligt för vår identitet och samhällsnytta. Väljer vi däremot att konstatera att alla inte behöver arbeta och att vi kan vara vårt allmänna till nytta utan lönearbetet så kommer vi också ifrån den parasiterande syn som många har i dag på arbetssökande.
Inte för att han är lat eller felutbildad utan för att han helt enkelt inte behövs på arbetets marknad. Genom den tredje industriella revolutionen har vi kommit så långt att alla inte behöver ett arbete för att försörja oss med vad vi har behov av. Konsekvensen av detta blir just arbetslöshet. Samtidigt så passar kapitalet på att använda denna arbetslöshet till att pressa löner och arbetssituationen nerråt för de som har ett arbete. Situationen är inte hållbar om vi fortsätter att anse att vårt arbete är väsentligt för vår identitet och samhällsnytta. Väljer vi däremot att konstatera att alla inte behöver arbeta och att vi kan vara vårt allmänna till nytta utan lönearbetet så kommer vi också ifrån den parasiterande syn som många har i dag på arbetssökande.
Greider om "Utan förtroendevalda stannar facket."
Göran Greider på Dalademokraten skriver ofta läsvärda ledare. Dagens ledare har lite grand form av en recension men handlar i själv verket om alla dessa vardagens tysta hjältar. DE fackligt förtroendevalda som trotts hårda ord då medlemmen förväntat sig mer i en förhandling än vad man lyckats uppnå och allt för sällan beröm eller tack för vad de lyckats himla bra med kämpar vidare i en anda av solidaritet och tro på något bättre.
Jag delar den bild som Greider målar upp efter att ha läst Rune Nyströms bok Utan förtroendevalda stannar facket. Dock är där några saker som är värda att spinna vidare på. Är den underrepresentation av kvinnor och invandrare som finns en tillfällighet eller resultatet av en Value Added Unionism som fortfarande inte helt lyckats bryta sig loss från den vita heterosexuella mannens självbild? Och om så är fallet är detta också förklaringen till att allt färre vill jobba fackligt? Jag tror det är så. Tittar man på vilka fackliga organisationer i Frankrike och USA som har lyckats himla väl så är det just de som frigjort sig från det vita patriarkatet och koncentrerat sig på andra gruppers behov (Social Movement Unionism). Visst finns det en sådan dragning även inom LO där huvudsponsorskapet på Stockholm Pride kan ses som ett bevis på detta. Men fortfarande så är det Villa Volvo Vovve mannens problem som står i fokus och likt en granitpelare står han bastant modell för vad en svensk arbetar är även om den bilden sedan länge är förbisprungen. Nej en regnbågesfärgad fackförening måste snart komma.
Det andra som Greider kanske skulle problematiserat lite mer är hur vårt klassmedvetande reproduceras. Det finns flera olika anledningar till att det minskat bland annat en ökad välfärd för de flesta. Det är i dag svårt att på avstånd se om en person är rik eller fattig på stan, de flesta av oss har en tv, video och data, rena kläder och mat för dagen. Detta är bra, problemet är när de köper hus och tror att de plötsligt blivit något annat, nämligen medelklass.
Ändå är det inte detta som är problemet utan problemet startade långt tidigare och ligger i arbetarrörelsens barndom. Genom industrialismen så ökade urbaniseringen och arbetarna organiserade sig, så långt inget konstigt. Men det är också just urbaniseringen i kombination med en ny teknisk Ekonomisk paradigm som lett fram till en sådan fragmentering av samhället att vårt klassmedvetande sviktar. Lösningen på det tror jag är att skippa det marxistiskas kollektiva tänkandet och istället välja att se den enskilda individen i klasskampen än en gång är vi tillbaka vid den regnbågesfärgade fackföreningen.
Utbildning får inte bli en klassfråga utan är en del av klasskampen.
Tobias Smedbergs blogg Tobbes tankar får mig att inse att jag missat en väsentlig artikel på DN debatt där Wanja Lundby-Wedin och Metta Fjelkner (Lärarnas Riksförbunds ordf.) angriper målsättningen om att 50 procent av eleverna skall gå på eftergymnasial utbildning. Tyvärr så ser jag andra skäl än morgondagens samhälles bästa när jag läser igenom deras artikel.
För det första så tycks Wanja som ändå sitter i Socialdemokraternas VU missat slogan ”Alla skall med så enkelt är det.” Visserligen har artikelförfattarna rätt såtillvida att det är ett problem att långt ifrån alla klarar gymnasiet i dag men om det skall finnas något att komma fram till även i framtiden så måste vi höja utbildningsnivån i landet. Även inom de traditionella LO yrkena kommer man i allt större utsträckning ha nytta av allt fler med högre utbildning. Genom den så kallade tredje tekniska revolutionen och dess inverkan på arbetsmarknaden kommer även LO medlemmen i framtiden att tvingas att skaffa sig en högre utbildning, antingen direkt i högskolan eller genom internutbildningar. Frågan är då vilka chanser Ali eller Fia har på arbetets marknad efter genomgånget gymnasiet men utan specialistutbildning? Läs gärna Stefan Strannes avhandling Produktion och arbete i den tredje industriella revolutionen – Tarkett i Ronneby 1970-2000 så får vi en blick in i vad som väntar oss alla i framtiden.
Artikelförfattarna ”(…)anser att större hänsyn måste tas till samhällets och arbetsmarknadens behov.” men frågan är detta är vad de verkligen vill och anser. Jag ser två helt andra motiv för deras artikel. Metta har som sitt största intresse att se till att medlemmarna i LR har arbete och då passar det bra med en utvidgad satsning på grundskolan och Wanja har fastnat i bilden av arbete som något smutsigt, tungt och slitsamt. DÅ jag har besökt LO borgen så går mina tankar här till den målning som finns i LO borgens hörsal i källaren där dåtidens arbetare spänner sina muskler i idogt arbete, och även om jag tycker om målningen så beklagar jag att Wanja låter den sitta så hårt på näthinnan så att hon inte ser det som historia. Dagens och morgondagens arbete kommer i allt större utsträckning att kunna skötas med lite knapptryckningar och en himla massa kunskap. Skall vi inte halka efter så är det utbildning och åter utbildning som gäller även om detta skakar om vårt klassmedvetande.
Vidare så vill jag slå ner på myten om att vi utbildar till arbetslöshet. Arbetslösheten är lägre bland akademiker än bland LO medlemmarna i snitt varför det vore kul att se var Wanja och Metta hämtar sitt påstående ifrån. Vidare så bör inte kunskap mätas efter behovet vid varje given tidpunkt utan är något som berikar vårt samhälle för lång tid och inom olika delar av vårt samhälle. Slutlige så kan jag konstatera att jag själv som läser på IMER, Malmö Högskola är en av dem som enligt Wanja och Metta utbildar mig till arbetslöshet efter mer än tio år inom industriproduktion. Konstigt nog så hade jag inga problem att hitta ett extra arbete som projektassistent på Föreningen Idrott För Handikappade (FIFH) varför jag undrar om det inte bara är så att många samhällsvetenskapliga utbildningar bara ligger lite före sin tid. En sak vet jag dock och det är att en bredd och stor sektor för högre utbildning ger mig möjligheten att utvecklas och frigöras och är det inte det Wanja som är LO:s och Socialdemokratins mål att frigöra människan.
Slutligen så anser jag att artikelförfattarnas dualistiska syn där högre utbildning ställs mot lägre är fel. Sverige har aldrig varit rikare än nu och om vi bara transfererar pengarna rätt så har vi möjlighet att ge alla en god gymnasieutbildning och femtio procent tillgång till den högre utbildningen. Detta kan göras genom en mer och högre proggresiv beskattning och leder till klassamhällets gradvisa utdöende.
Katolska Kyrkan på nya irrfärder
Religion kan vara helande för själen och öka förståelsen för våra medmänniskor om den används rätt. Om man såsom Ärkebiskop K-G Hammar gör sätter kärleksbudet i centrum och låter detta vara det avgörande i sin relation till andra människor även om de inte har samma tro som en själv. Tyvärr så har inte alla kristna ledare denna syn på hur religionen bör uttolkas och praktiseras och det är inte förvånande att den Katolska Kyrkan intar en annan position, det är deras vana. Men att Katolska Kyrkan ansluter sig till konstruktionistiska idéer och därmed blir till villiga drängar åt Europas mörkermän förvånar mig. Men på annat sätt kan jag inte tolka dagens artikel i Aftonbladet där det står att Katolska Kyrkan i Italien uppmanar italienska flickor att inte gifta sig med muslimer på grund av den stora kulturskillnaden.
Jag vill inte gärna döma andra människor som dumma även om det är ett lätt sätt att angripa någon. Samtidigt vill jag inte själv verka allt för dum men några frågor måste ställas. Är inte såväl Judar, Kristna som Muslimer bokens folk sprungna ur Abrahams släkt? Är det värre att gifta sig med en liberal muslim än med en bokstavstrogen kristen som med Bibeln som stöd uppmanar till barnaga (Maranata) eller är det så enkelt att även Katolska Kyrkan ville bidra till att få Italien att verka ännu mer som en bananrepublik och därför ansluter sig till Bersculonis och Huntingtons kulturrasism. I så fall så är vi illa ute för om inte ens kyrkorna kan stå upp för människovärdet och ta avstånd från dualistiska politiker ja vem skall då driva fredens och kärlekens budskap inom politiken?
Kungens jultal
Det kan inte vara lätt att vara Kung. Säger man något som kan väcka allra minsta anstöt hos medborgarna så blir man snabbt upplyst om att man bör hålla tyst. Således så är en mesig frasmumlande kung en bra kung, men behöver vi då en kung? I kungens jultal ligger fraserna och självklarheterna på rad efter varandra. För seriöst, vem tycker inte synd om dem som miste anhöriga i Tsunamin, vem tycker inte att man skall vara solidarisk, vem anser inte att man skall ta hänsyn till sin nästa o.s.v. bara en rent ut sagt elak människa kan ha något ont att säga om årets jultal. Något lustigt blir det då Kungen talar om att det är med stolthet och glädje som han slår fast att ”solidaritet och omsorg om andra är del av den grund vårt land bygger på” för mycket kan man säga om Kungen och hans familj med många olika fonder som behövande kan söka från, men inte att de är solidariska med andra. För ren solidaritet kan inte bygga på nådegåvor från de besuttna utan uppstår när vi fördelar våra gemensamma resurser efter våra olika behov. Ett annat litet stycke som är värt att citera är följande
Låt oss alla och envar tända ljus och sprida värme, både verkligt och bildligt. Att sträcka ut en hand, att komma ihåg våra nära och kära, men också andra medmänniskor, som har det svårt, är ensamma, sjuka eller behöver hjälp, är viktigt. Vi kan alla var och en tända ett ljus i mörkret.
Även detta är så politiskt korrekt och ger utrymme för så många tolkningar att man kan fundera på vad Kungen egentligen vill säga. Är han tillbaka vid välfärd genom nådegåvor, uppmuntrar han oss till nerladdning av musik för att vi skall glädjas tillsammans i våra backstugor eller menar han att storkapitalisterna bör sluta skatteplanera och bidra mer till vår gemensamma välfärd? Inte vet jag. Men som republikan så tycker jag att Kungen mer öppet borde ta ställning för vad han tycker, då skulle hans popularitet säkert minska, hans bortskämda stureplansungar kastas ut från innehaken och vi skulle kanske med lite tur kunna demokratisera de sista resterna efter den absolutistiska kungadiktaturen som fortfarande finns i vårt land. Leve Republiken!
DNA tester och storebrorssamhället.
Det Orwellianska samhället är snart här påstår Silbersky och hävdar att rätten att DNA testa även småbuset är ett steg i fel riktning. Motsatt ståndpunkt har kanske mindre förvånande Kommisarie Stålnacke som pekar på att antalet lösta brott troligen kommer att öka.
Vem av dem som har rätt är svårt att säga. Som samhällsmedborgare vill jag känna att mitt liv och min egendom är i trygghet och att Polisen borde få större möjligheter att hitta dem som begår brott. Å andra sidan så vill jag också som samhällsmedborgare känna en trygghet i att staten inte registrerar mig i onödan utan använda sitt monopol på ett för demokratin tryggt sätt. Som nämndeman skall jag enbart fälla om det är bortom allt rimligt tvivel att en person är skyldig så visst ett utökat användande av DNA hade säker lett till såväl fler fällande domar som en större rättstrygghet i dessa. Ändå så känner jag avsmak för att registrera småbusets DNA. Frågan är hur det kommer att användas, risken att det kan komma att användas på ett mindre etiskt sätt är klar. För de flesta brott kan enligt straffskalan faktiskt ge högre straff än böter och snart så får vi ett samhälle där staten vet för mycket om människor som kanske bara en gång i sitt liv har begått en dumhet. Nej jag håller med Silbersky skippa lagen hellre en lägre uppklarningsprocent än ett övervakningssamhälle.
Bush kriminell?
Debatten om huruvida Bush har överskridit sina befogenheter i och med sitt nu fyra år gamla beslut att avlyssna telefoner och e-post på sina egna landsmän rullar vidare. Nu i dag så ser jag i DN att Cheney önskar sig en starkare president. De neokonservativa dragen i amerikansk inrikespolitik blir allt tydligare. Fursten stärker sin makt och allt han gör är rätt. Visserligen så tror Bush at han är president av guds nåde men att han skulle halka så långt tillbaka som den mörka absolutistiska tiden trodde inte ens jag.
Själv är jag övertygad om att Bush inte har kollat vad den amerikanska konstitutionen säger utan har kört sitt eget race. Huruvida han fortfarande är en laglydig president eller en kriminell av värsta sort återstår at se. Låt oss hoppas att de väljer att ställa honom inför riksrätt så att saken blir prövad.
Poker eller trav?
Poker är ju trevligt att spela ibland något som allt fler av oss upptäckt. Men frågan är varför det är så himla kul med nätpoker? Själv har jag aldrig prövat det och kommer nog heller aldrig att göra det. Främst för att jag hellre chattar med mina vänner på qx och msn än spelar pengarna av folk jag inte känner eller till och med förlorar pengarna till folk jag inte känner. Men även för at jag vill att en del av mina spelpengar skall komma samhället till godo. Jag har noll och inget intresse i att göra anonyma aktieägare rikare än de redan är. Jag vill att de som arrangerar spel skall bli tvungna att betala mycket mer till förebyggande av spelmissbruk och vård för dem som fastnar i det. Frihandel eller inte, nätpoker suger fett. Läs dagens Aftonbladet och lägg pengarna på trav istället om ni måste spela
Nya MR brott avslöjade i USA
USA:s neorealistiska politik verkar nu för första gången åka på en inrikespolitisk bakgång som heter duga. Såväl Svenskan DN och Aftonbladet berättar i dagens nätupplagor att Bushs pågående brott mot USA:s invånares rätt till privatliv ifrågasätts allt mer. Allt började med att NY Post avslöjade att Bushregimen gav NSA rätt att avlyssna sina egna medborgare utan domstolsbeslut. Att vår tids enda världspolitiska stormakt inte drar sig för att bryta mot de mänskliga rättigheterna är dock inget nytt utan har varit en del av deras politik sedan 11/9-2001.
Men Bush borde ha begripit att det är en sak att politiskt kunna komma undan med att han fängslar och torterar ickeamerikaner då USA alltid har gjort en skillnad på egna medborgare och vita européer som tillsammans har betraktats som hyggliga människor och de andra nu för tiden främst personer med arabiskt ursprung men även till exempel asiater under Vietnamnkriget. Vad som är nytt är alltså att USA inte längre begår brott enbart mot de andra utan även mot sina egna medborgare. Det är alltså inte längre USA mot omvärlden utan Vita Huset mot omvärlen.
Det positiva som kan komma ur detta för USA så nesliga avslöjande är att Senaten stoppar en förlängning av den så kallade Patriot Act som möjliggör att George Orwells 1984 ter sig som en sagoidyll. Att Bush inte har insett allvaret i sin handling framkommer när han i NY Post säger
The American people expect me to do everything in my power under our laws and Constitution to protect them and their civil liberties," Bush said. "And that is exactly what I will continue to do, so long as I'm the president of the United States.
Så talar en äkta furste. Ännu värre är det att Bush angriper de som hade modet att avslöja hans brott istället för att ångra sina handlingar. Men detta i kombinationen med att cirka 50% av USAs medborgare allt mer ifrågasätter IRAK kriget kanske kan leda till att Bush tvingas avgå. Jag kan bara hoppas att så är fallet.
Juletid måste det vara julefrid?
Nu vid juletid så tänke jag släppa lite på min seriösitet och diskutera Julen. Är Tomten verkligen en kommunist eller är han rentav en sån där bög. Inte vet jag. Vad jag vet däremot är att Julen som skall vara en vacker och stillsam högtid fylld av kärlek i allt för många fall inte är det. Allt för många vuxna dricker allt för mycket för att deras anhöriga skall få en trevlig jul. Andra fasar för julen eftersom den tvingar in dem i garderoben igen och deras liv räknas i denna familjernas högtid inte som lika viktigt som andras. Vidare har vi alla de ensama eller de som helt enkelt har blivit utstötta från vårt samhälle som kommer att fira en annerlunda jul än de flesta av oss. Tur då att Stadsmissionen finns och kan sprida kärlek till dem. Trotts denna mörka bild av julen så är den för de flesta av oss en stund av glädje ochkärlek. Gå ut och köp lite ny julmusik och jag hoppas att du får en riktigt varm och go jul.
Rojas är ute och cyklar igen
Ibland så tror jag inte att det går att fläcka ner sitt rykte ännu mer och just när jag tänker så, så motbevisas jag. Denna gången är det Mauricio Rojas som i en debattartikel i DN sänker mitt humör. Rojas lyckas med bedriften att använda statistik för att stödja sin dualistiska världssyn där gott står mot ont. Men man kan inte som Rojas enbart läsa av statistiken och sedan dra enkla slutsatser. Att chilenare är mer brottsbenägna än människor från till exempel Sydostasien kan förklaras med att de senare komma hit under en period när det var enkelt att komma in i samhället och att denna invandrargrupp var förhållandevis liten vilket ledde till att de assimilerades in i det svenska samhället. Chilenare däremot kom i större antal och under en annan period och kunde kanske inte så lätt sväljas i jätten Sveriges gap utan dessa lyckades behålla sin kultur i större utsträckning och drabbades därför hårdare av den svenska intoleransen.
Men Rojas absoluta misstag är att han inte inser att brott är fel i alla kulturer och religioner. Det spelar ingen roll om vi tar Kristendomen, Islam, Judendom eller Buddism alla religionerna säger att brott är fel. Det är samma värderingar som genomsyrar dem alla även om de manifesteras på olika sätt. Rojas borde läsa på innan han går ut i media och sprider irrläror även om dessa passar bra in i Folkpartiets allt mer dualistiska samhällssyn. Slutligen vill jag tipsa om Ali Esbatis som på sin blogg ger kommentarer till Rojas artikel som är mer än läsvärda.
Är även våra sångskatter till salu?
Folkbildning och kultur är något som ofta går hand i hand. Vi är många som lärt oss att sjunga på arbetarrörelsens kursgårdar och på så sätt hållit igång en del av vårt musikarv. Genom Internet har denna källa till glädje kunnat spridas relativt fritt. Visst har antipiratbyrån gjort vad den kunnat för att musik och andra former av kultur enbart skall vara tillgängliga för de som har råd att prioritera bort 200 kronor från matbudgeten. Men än så länge ligger de i lä jämfört med den amerikanska organisationen The Music Publishers Association (MPA) som enligt vad Aftonbladet berättar vill att det skall vara förbjudet att publicera grepp och ackord på nätet samt att hämta hem låttexter. Givetvis så skall dessa enligt MPA hemska brott straffas med fängelse.
Som folkbildningsfantast så blir jag oerhört arg på detta skitsnack. För sanningen är den att vore det inte för att vi kunde plocka fram en gura lira lite låtar och sjunga med i dem så skulle musikbranschen snart kollapsa. För att inte tala om hur trista alla kräftskivor skulle vara om vi inte kunde kopiera ner text och ackord till våra kära folkvisor. Om Antipiratbyrån följer i sina amerikanska vänners fotspår så kan vi snart se hur den icke mainstreamade kommersiella kommer att minska eller i värsta fallet helt dö ut. Jag vill inte detta. Jag tror att det är bra att vi kan sjunga och spela där hemma, att kultur är något levande i våra hem, och att allt inte skall kosta pengar. För vår trivsels skull, för gemenskapen runt lägereldens skull och för att jag vägrar att mitt kulturarv skall vara en vara på marknaden.
Stöd Yusuf
Som nämndeman har jag fått lära mig att aldrig fälla en person så länge hans eller hennes skuld inte är bevisad bortom allt rimligt tvivel och det är den inte i Ahmed Yusufs fall. Yusuf har precis som det skrev i gårdagens debattartikel i Aftonbladet. För även om artikelförfattarna kommer att bryta mot Svensk rätt så undrar jag om det inte i själva verket är Sverige, USA och självaste FN som bryter mot internationell rätt. Allt som ett resultat av en unopolär värld där den enda kvarvarande supermakten tillåtits politisera FN och människorättskonventionerna i extremt hög grad.
Gör man en snabb genomläsning av Internationella Konventionen om Medborgerliga oAhmed Yusufch Politiska Rättigheter (ICCPR) så framkommer det snart en bild av att vårt och världssamhällets behandling är unjust och bör brytas utan att vi för den sakens skull begår något fel. Artikel sju i konventionen fastslår bland annat rätten att slippa förnedrande behandling och bestraffning. Men det är just det som vi utsätter Yusuf för när vi förbjuder honom att försörja sig själv och tvingar honom att leva på existens minimum. Artikel 9:1 i konventionen fastställer vår rätt till frihet och att slippa godtyckligt frihetsberövande vilket Sverige får anses bryta mot i detta fall då Yusuf inte får resa fritt och hindras att göra det genom de ekonomiska restriktioner som lagts på honom. Vidare är den långa tid som Yusuf straffats för gud vet vad utan rannsakning brott mot såväl konventionens artikel 14:2 som 14:3:c. Slutligen så är det tveksamt om sanktionerna är folkrättsligt giltiga med tanke på att det inte var förrän USA beslutade att straffa medlemmar och företrädare för Al-Barakaat som detta eventuellt kan ses som en brottslig handling. Allt vad Yusuf gjort innan detta är inte straffbart enligt artikel 15 och efter att USA terroriststämplat dem så strider det enda mot artikel 22 att bestraffa någon för att de är medlemmar i en organisation.
Ovanstående kan kort sammanfattas med att Sverige bryter på ett antal punkter i konventionen och kan göra det ostraffat bara för att vi lever i en unopolär värld som lyckats politisera de mänskliga rättigheterna. Vi som medborgare har starka skäl för att inte acceptera detta om vi menar allvar med att Sverige skall vara en demokratisk rättsstat som respekterar människors lika och okränkbara värde.
Rudolf Meidner är död.
En av mina politiska förebilder finns inte längre med oss. Rudolf Meidner som det handlar om formade genom sitt och Gösta Rehns förslag om löntagarfonder en modell för hur ekonomisk demokrati skulle kunna bli verklighet utan revolution. Inte förvånande så startade de borgerliga en massivkampanj som nog inte setts maken till sedan Kosackvalet och temat var det samma. Akta er de är kommunister. Men för mig som socialist handlade det inte om att inrätta proletariatets diktatur utan om att ge vanliga människor det värde de faktiskt skapade. Att se till att man inte kunde tjäna pengar på att andra människor tvingades slita ut sina kroppar i förtid, att vi inte skulle ha ett system som innebär att vi alieneras från vårt arbete.
Om denna verklighet talade högern tyst istället pratade de om den fria äganderätten, om förstatligande och ekonomisk diktatur. Men vad är et vi har i dag om inte just en ekonomisk diktatur där de olika världsmarknaderna styrs stenhårt av ett fåtal transnationella företag och där majoriteten av oss bara kan välja mellan att om än ofrivilligt spela med eller gå under. Det är inte en fri ekonomi eller demokratisk ekonomi. Nej jag beklagar att Löntagarfonderna i sin ursprungliga form aldrig fick ge oss makten att demokratisera ekonomin. Tänk vad världen hade kunnat se annorlunda ut då.
Vart är den akademiska friheten i USA?
Kampen om den akademiska friheten är precis som Pelle Rödin skriver på sin blogg viktig för sociala och materiella framsteg och en väsentlig del av det demokratiska samhället. Av den anledningen så är det oroande att Sydsvenskan berättar att USA i sin kamp mot terrorismen börjar nagga denna i kanten. När en stat börjar vägra väl ansedda akademiker visa för att de har en annan åsikt om hur världen bör se ut så är det inte bara det landets framtid som de försenar utan vår allas.
Utopin om det kosmopolitiska samhället med en välfungerande världsdemokrati ter sig allt mer avlägset i denna vår mörka tid. Hade alla stater reagerat som USA så hade vi enbart haft en normalvetenskap i våra samhälle, upplysningstidens värden hade aldrig fått komma fram och vi hade fått leva kvar i medeltidens mörker. Som tur är så har Europa inte hunnit stänga sina dörrar än utan kan kanske till och med dra en kortsiktig fördel av amerikanarnas rädsla för alla som inte är vita medelålders konservativa kristna. Låt oss dra så stor nytta av denna fördel som möjligt och samtidigt visa tredje världens medborgare att vi inte säljer vår själ till Mammon och frivilligt förslavar oss ännu mer under den amerikanska viljan till ofrihet för massorna.
